Efter 9 timmars sömn steg jag upp ur sängen för att sedan ta mig till jobbet 45 min senare. Det är inte det lättaste när man vet att ens pojkvän får ligga kvar obegränsad tid och bara lata sig. Men efter lite mackor i magen så var jag redo att börja min resa till jobbet. För första gången sen intensivkursen så tog jag upp teoriböckerna och började återigen med inlärning om regler i trafiken och allt vad körkortet innebär. Det blev hela vägen från Örbyhus till knvista. Sen kan jag helt ärligt säga att jag inte minns vad jag gjorde resten av resan, jag var knappt vaken tror jag.
Det sjukaste är att när jag sover mer än 6-7 timmar så är jag död hela dagen. Men sover jag inte mer än 6 timmar så är jag hur pigg och alert som helst hela dagen, och då menar jag utan kaffe.
Nu på kvällen ringer det ingenting så det är därför jag har tid att sitta och slösa runt 15 min av mitt liv på att skriva ner detta.

Under kvällen har jag varit så trött att jag inte märkt att headsetet har kopplats ut, jag skriver helt fel ord, jag skrattar åt ingenting och är helt stojig. Jag tror Evelina behöver gå och lägga sig snart! Det känns lite tungt att veta att det är runt 3 timmar kvar tills jag kan krypa ner i min säng och sova.

Men men sådant är livet och nej jag är inte bitter :)